Jag läser och ser ofta personer på Facebook som velar mellan brunett och blod, eller kanske "våga sig på" svart hår. Eller om de ska klippa lugg för femte gången eller om de ska våga klippa av en decimeter hår. Inget ont om de personerna, (det finns massor av personer som passar jättebra i sina vanliga frisyrer,) men jag skulle tycka att det var så tråkigt om alla var sådana.
Jag gillar hår som syns. Udda frisyrer eller starka färger. Gärna en kombination av båda.

Jag tycker inte det är konstigt att ha rött, gult, lila, blått eller ens grönt hår. Det är ju dessa färger som gör en glad, så varför ska man inte få ha dessa roliga färger i håret?
Att se sig i spegeln på morgonen och se sitt ansikte inramat med ens favoritfärg, hur underbart är inte det?

Min favoritfärg är röd.
Därför trivs jag väldigt bra i mitt röda hår.

Men de senaste veckorna har mitt hår bleknat, och mitt röda och lila hår har numera blivit rosa och brunt. Och min sidecut räknades nog inte ens som en sidecut längre.
Men nu har jag klippt och färgat mitt hår, och jag dokumenterade det.
Här kommer lite steg-för-steg hur jag gör med mitt hår.

Så här såg håret ut innan klippning och färgning.
Skabbigt, lång utväxt och med en vidrig rosa-brun färg.



Så här såg det ut efter att jag rakat sidecuten med en hårtrimmer och sedan använt en engångsrakhyvel till att toppa längderna och "klippa" upp håret i lite etapper.



Sedan blonderade jag håret. Egentligen borde jag använda en starkare blondering, men mitt hår tar så mycket stryk av det. Det blir alldeles ihopklistrat och trassligt så jag tar det lite lugnt med blonderingen.
Trassligt blir det, men det löser sig när man tonar håret sedan. Håret var blött på de nedanstående bilderna.



Sedan använde jag en blandning av två färger från Manic Panic. Pillarbox Red och Red Passion. Min favorit är egentligen Vampire Red, men Shock verkar inte längre sälja den färgen. Suck. ;__;
Vet någon något ställe man kan köpa Vampire Red på?

Jag hade i nästan en hel burk i håret sammanlagt, sedan packade jag in håret i en duschmössa och plastfolie.
Sedan värmde jag håret två gånger med en hårfön för att färgen skulle fästa bättre. Jag lät färgen sitta i i två timmar, jag orkade inte sitta med det i håret längre än så. Vissa sover med plast-turbanen runt huvudet, men det tycker inte jag behövs enligt mig.
Och ja, man ser jättelöjlig ut med plasthjälmen på, men det är det värt!



Det största plusset med Manic Panic är att det är vårdande. Håret blir alldeles mjukt och flygigt efter färgningen.

Resultatet blev jordgubbsrött. Det glänser i både rosa och orange. Perfekt!





Jag tvättar väldigt sällan mitt hår med schampoo, jag använder mig av Balsammetoden. Det har hjälpt mitt hår att bli starkare och hårtopparna håller sig fina längre.
Nej, håret blir inte smutsigt av att man låter bli schampoo. Schampoo torkar ut håret och hårbottnen, och det triggar håret till en ökad talgproduktion, och då blir håret flottigt fort. Om man bara använder balsam (av godkänd sort) så blir talgproduktionen normal, och man behöver inte tvätta sitt hår lika ofta, vilket sliter mindre på håret.
Googla no 'poo eller balsammetoden om du tycker det låter intressant. Eller om du tycker det låter korkat!

För att färgen ska hålla längre blandar jag i lite av hårtoningen i mitt balsam. (Det kan man göra även om man använder schampoo.)

Jag älskar 70-talet. Både musiken (då menar jag inte disco utan band som Black Sabbath, Queen, AC/DC, Iron Maiden och många fler) samt den fulsnygga inredningen! :D

Så jag gjorde några second hand-fynd för ett par veckor sedan:

Hästporträttet blev försenat, men nu är det klart!

Ett snabbporträtt på min häst Mobruden. Det är egentligen lite finare och jämnare i verkligheten, men jag suger såklart på att fota mina bilder och jag är för lat för att ta reda på hur den skulle se ut scannad.

Here you go.