Jag har gjort en dubbelsydd grimma i svart läder med mässingbeslag, kullrad nosrem och fodrat nackstycke, storlek ponny.

Grimman var obligatosrisk, så jag gjorde den åt ponnyn jag lärde mig rida på (eller snarare lärde mig inte ramla av när hästen bockar), gotlandsrusset Ida.

 

Lite överdramatisk rubrik, kanske, men whattheheck lite överdramatik har ingen dött av.

 

Men ärligt så känns det lite som om jag har övergett bloggen (igen) och nu kommit tillbaka. Det sorgliga i det hela är att jag inte har någon ursäkt till att vara borta! Jag har börjat rita och måla mer igen, och har fått massor gjort i skolan som är värt att visa upp här, men jag har helt enkelt varit för SLÖ.

Jag börjar med att visa upp en bild jag pillat på av och till i två månader, då jag känt lite inspiration.

Den här bilden har vuxit fram långsamt och fått en historia allt eftersom jag målat. Från början var det bara en skiss av en häst, men blev något mycket mer, med en bakgrundshistoria och allt.

Vi börjar från början, med kommentarer från instagram. (@efraimsdotter FÖLJ MIG!).

 

Som utlovat kommer en uppdatering med fler saker gjorda i skolan.

 

Vi börjar väl med pungen jag tjatat om.

 

Jag sade att jag skulle uppdatera efter jul, och ja, det är efter jul men lite senare än jag hade tänkt mig. Så kan det gå!

 

Här är julkorten jag gjorde i år, och de verkar ha uppskattats. Tror jag ska göra det till något återkommande, det är ju faktiskt mycket mer glädjande när man får ett kort med en handskriven lyckoönskning som någon lagt ner tid, hjärnverksamhet och kärlek i.

 

Jag ritar inte bara, jag fotar saker ibland också.

 

Jag är inget proffs direkt, jag vet fortfarande inte hur man gör för att se vad man fotar på skärmen stället för att behöva titta i den lilla rutan ovanför. Jag har bara det objektivet kameran kom med. Har ingen kameraväska. Osv, you get the picture...

 

Fast jag vill skaffa något objektiv man kan ta bilder med i dåligt ljus och ett som gör att man kan zooma in jättemycket. Men det är inte direkt högprioriterat.

 

I September fotade jag min syster och hennes häst när vi red i sommarhagen. Jag red också, men min syster är inte riktigt lika duktig på att fota, så det hon fotade blev inte värt att visa upp. Och det finns ju redan bilder på mig i bloggen.

 

Utan vidare krusiduller tänkte jag nu visa upp några av mina favoritbilder från dagen.

 

Håll till godo.

 

 

 

Väl mött, kära läsare.

Hästporträttet blev försenat, men nu är det klart!

Ett snabbporträtt på min häst Mobruden. Det är egentligen lite finare och jämnare i verkligheten, men jag suger såklart på att fota mina bilder och jag är för lat för att ta reda på hur den skulle se ut scannad.

Here you go.

Nä någon Leffeblogg blir aldrig den här bloggen, men ni får ett Leffeinspirerat inlägg idag:



En bild på mig och min vovve när vi var ute vid brottet i Sala så hon kunde få springa fritt i skogen. När man bor så centralt som mig är det sällan hon får springa fritt.
Älskar min "lilla" vovve.

Hade det inte varit för hennes komplicerade färg hade jag nog ritat av henne, men det får bli ett frammtida projekt då jag är duktigare.

Jag har uppdaterat dåligt här på sistone, men det är för att jag inte ritat något värt att visa upp på sistone heller. Men jag ska rita ett nytt porträtt någon gång nästa vecka, och det kommer vara mitt första hästporträtt. Konstigt att det inte blivit av tidigare.

Jag är så sjukt självkritisk.
Jag skiter fullständigt i komplimanger - har jag bestämt mig för att en bild blev fel och ful så är det så.

Jag kände mig nästan taskig när jag gav bort den här bilden.
Som om jag tvingade på en annan människa en ful jävla bild som ingen skulle vilja ha.

Men som tur är tyglar jag min inre negativa röst och övertalar mig själv att bilden faktiskt är okej. Man ser ju vad det föreställer, det är väl huvudsaken?

Men att vara kritisk och hänga upp sig på detaljer andra inte ser kan vara bra - då gör man förhoppningsvis bättre ifrån sig nästa gång.
Eller också betyder det bara att man fan aldrig är nöjd.






Jag vill självklart höra vad ni tycker.
Vad är bra, vad är dåligt? Något jag borde tänka på i framtiden?
Ju fler kommentarer desto bättre!

Jag tog mig friheten att rita av min systers Sheltie, Ted!
Gjord med 7B, 2B och 2H-pennor.

Åh, jag är så oerhört duktig på att ta kort på mina bilder. NOT.



Jag blir VÄLDIGT självkritisk i samma ögonblick bilden är klar. När jag ritar tycker jag att jag är grym och bäst i världen, men i samma stund bilden ramas in vill jag slänga den i väggen. Den här bilden är inget undantag. Bleh.



Nu ska jag krypa ihop i en boll och skämmas över hur överjävligt fula plankorna och skuggan blev. ÖÖÖÖRRRKK

Det känns naturligt att mitt första inlägg här i bloggen får bli mitt första blyertsporträtt jag ritat.
Den är gjord 2007, tog en evighet att göra och föreställer en Jack Russel Terrier jag hittade i en tidning.
Den blev bättre än jag vågade hoppas på, och jag gav sedan bort den till min moster. Det roliga är att hon inte ägde någon hund vid tillfället (och vad jag vet så har hon aldrig sagt att hon gillar Jack Russels), men hon blev glad ändå.

Och jag kan inte för mitt liv förstå hur jag tänkte med vattnet, jag måste ha tröttnat och bara krafsat dit något. Skitfult. Men hunden ser ju bra ut.